Hur stor betydelse har möjligheten att få träna extra och spela uppåt på sin biologiskt sportsliga nivå för att utveckla verkliga talanger?

Igår skrev Lucas Wernblom historia att som första spelare född efter milleniumskiftet debutera i en av ishockeyns högsta serier, Hockeyallsvenskan med sitt Modo. Det är inte bara nu Modo har tillämpat detta förfaringssätt att släppa fram talanger underifrån, några mer kända tidigare och ytterligare exempel är väl våra stora världsstjärnor såsom Marcus Näslund, Peter Forsberg, bröderna Sedin, Victor Hedman m.fl.

Det finns några få ytterligare föreningar som har anammat att få fram talanger genom att släppa fram dem. Skellefteå t ex hjälper upp sina utvalda talanger i åldersystemet och tvingar dem i princip att lyckas. Det är inte sällan man ser killar som är 2-3 år yngre göra sina debuter i J18 och J20.

För alla andra, som spelar i föreningar som inte gör detta så är det absolut nödvändigt och ett MÅSTE att söka kunskap och utveckling utanför sin förenings ramar. Lyssna bara på Aftonbladets world-cup pod, där 10 NHL-spelare interjuvas och samtliga berättar om sin uppväxt och hur de spelade i upp till 3 lag i den egna föreningen, yngre och äldre hur mycket som helst och när de själva ville. Inget snack om att de spelade med äldre eftersom de var före sin egen ålder i utveckling. Tvärtemot det föreningar försöker informera om genom att begränsa talanger från att träna uppåt i sina organisationer, trots att de har bättre rätt till detta sportsligt och att man i sin policy skriver om individuell utveckling så snyggt.

Att förbundet inte väljer att gå ut och berätta sanningen om hur deras egna juniorlandslags-spelare har fått sin kunskaper gör dock mer skada än nytta för svensk ishockey då det nu endast är föräldrar med mod, kontakter och förståelse för vad som krävs som kan ge sina barn möjligheten till utbildning utanför den egna föreningens ramar. Enstaka förbund väljer t o m att titta på då föreningar medvetet hotar barn och dess föräldrar om utestängning och uteslutning om de väljer att delta i fria aktiviteter för sina barn på sin fritid, det är en riktig skandal och absolut inte tillämpligt!

Spelare såsom:

Isac Lundeström, Elias Pettersson, Emil Pettersson, Erik Brännström, TimothyLiljegren, Sebastian Wahlfridsson, Oliver Wahlström, Linus Söderstrom, Samuel Ward, Andreas Englund, Robert Hägg, Robin Norell, Leon Bristedt, Adrian Kempe, Victor Olofsson, Jesper Pettersson, Sebastian Collberg, FilipForsberg Filip Sandberg, Oscar Dansk, Joel Lassinantti, Niklas Lundström, Pontus Åberg Patrik Nemeth, Victor Rask, Patrick Cehlin, Gabriel Landeskog och Jakob Josefsson

är alla talanger som fått chansen att utvecklas med bra tränare och i bra miljö och därför är de också framgångsrika. Listan går att göra ännu längre men faktum kvarstår att 96 procent av alla dessa har spelat/tränat utanför sin förenings verksamhet. Om vi också tittar på U23 NordAmerika laget i World Cup så har 100% av spelarna använt sig av skillscoacher och personliga tränare från 10 års ålder och uppåt. Det är dags att förklara verkligheten om hur talanger skapas genom tidig träning och med hjälp av välutbildade coacher och tränare.

Det är fritt fram för alla barn och ungdomar i Sverige att komma till våra och övrigas camper och träna/spela oavsett vad din förening säger om vad du skall göra med ditt barn på din fritid! Om någon påstår något annat så meddela oss detta så kan vi kontakta vederbörande för att reda ut varför och på vilka grunder denna isf säger detta.

/ NSHA